Kärlek ...

när man som minst anar det är nog lika behövligt som när man förtjänar det minst.
Idag fick jag ett oldfashioned snailmail...ni vet ett riktigt handskrivet. Postat till mig på jobbet, riktat till alla oss som jobbar i sjukvården med ett tillhörande urklipp från DN med en bild av en liten knubbig sjuksköterska som ligger i fosterställning i en rondskål. Brevet lyder:

"Till alla inom vården som arbetar och sliter dygnet runt. Det är mänskligt att ibland känna sig svag. Att för en liten stund få känna sig som ett litet barn och få krypa ihop i mammas famn eller...i en rondskål.
Kram mamma"

Inte vilken mamma som helst utan MIN mamma <3 Fantastiska du för att du är just du mamma. Som dessutom är medverkande i att det finns ett jag.

 JAG ÄLSKAR DIG!!!

God och säker vård...

Det är tryggt ... att vi klarar att ge god och säker vård på en byggarbetsplats!!! Den här bygghistorien startade i augusti 2010 då sjukhusets HIA/MIVA skulle få sina lokaler ombyggda och renoverade. TOPPEN! Så då började man bygga om halva vår avdelning för att vi skulle kunna hysa våra kollegor och deras patienter under byggtiden. TOPPEN! Byggdamm och patienter med Peltorkåpor på öronen men på nåt vis så gick det. TOPPEN! Sen flyttade HIA in på vår avdelning och det blev hyfsat trångt och ljudnivån hög...men äh, finns det hjärterum finns det stjärterum, frågan är väl bara var man ska sätta fötterna?! För nån vecka sen var det invigning av deras nya lokaler och sammingen att säga så tycker jag nog att det är lite tomt efter våra vänner här på 51:an. Men bygge...DET finns det gott om och det första som möter mina ögon när jag kommer till jobbet är den här lilla myspysdekorationen ;) Så, nu ska här rivas, saneras och byggas - ända fram till i augusti ... och bygget är hittills försenat  med endast två veckor så här en vecka efter byggstart. TOPPEN! Eller...vänta nu...hur det DET ihop????

Nattlig filosofi...

...när yttre stimuli försvinner får hjärnan spelrum. Så det är väl det jag "flauntar" här då...*skrattar*...

Jag älskar sjukhuset på natten...fläktarna har stannat, patienterna sover (oftast), lite personal, nedsläckt...jag tycker tom om att gå till lab på natten...glida fram i öde nedsläckta korridorer. Inga patienter, anhöriga, läkare etc som stressar fram i korridorer & kulvertar. Smyga in till patienterna på "nattrundorna" höra deras andetag och nöjt konstatera att de sover.

Idag blev det lite annorlunda...jag åkte på en propp!!! *skrattar*...det är faktiskt sant!!! En patient som blev förvirrad eller som snedtände på sömntabletten...eller vad vet jag?! Ja, jag hann ducka för första smällen...men fick ett slag på armen. Sen ryckte han i mina kläder och gormade och skrek och skulle dra ner mig för att slåss...*hmmm*...Vad hände? Hmmm...bara för att stilla er nyfikenhet så kan jag meddela att han är i säkert förvar nu...och sover.. ;) Jag säger bara "GOOSEFRABA" ;)

Nattens bästa: Patienten som gick in i en dörr och därmed bevisar möjligheten av uppkomst av blåmärken på omöjliga ställen ;)

Nattens bästa: arbetskamraterna
:)

Skam den som ger sig...

och den som väntar på nåt gott väntar ALLTID för länge! Men nu så serru har det smällt till i babyproduktionen...för ett tag sen faktiskt. Jag har varit 100% kass på att uppdatera...men tänker nu snällt och vänligt inviga er i senaste nytt från den här fronten. Alla barn har kommit som de ska ...Cath fick en liten Ebba ...grattis! Sofie en liten Melker...grattis! Fia-Lisa ruvar ännu...men...precis på dagen...kom Camillas fantastiska och bedårande lilla Tilde...grattis! Och grattis till mig...här är moster lilla kärlek...

Vad kan jag säga? Annat än 4115g = 100% perfektion. Trodde inte jag kunde älska en sån här liten finis till...men det går alldeles utmärkt!! Tindra & Tilde <3

Mer då?

...när tid ges.

(ska bara tillägga att det inte alltid är så vackra syner som möter en när man springer på det förgångna på öppen gata)