Nattlig filosofi...
...när yttre stimuli försvinner får hjärnan spelrum. Så det är väl det jag "flauntar" här då...*skrattar*...Jag älskar sjukhuset på natten...fläktarna har stannat, patienterna sover (oftast), lite personal, nedsläckt...jag tycker tom om att gå till lab på natten...glida fram i öde nedsläckta korridorer. Inga patienter, anhöriga, läkare etc som stressar fram i korridorer & kulvertar. Smyga in till patienterna på "nattrundorna" höra deras andetag och nöjt konstatera att de sover.
Idag blev det lite annorlunda...jag åkte på en propp!!! *skrattar*...det är faktiskt sant!!! En patient som blev förvirrad eller som snedtände på sömntabletten...eller vad vet jag?! Ja, jag hann ducka för första smällen...men fick ett slag på armen. Sen ryckte han i mina kläder och gormade och skrek och skulle dra ner mig för att slåss...*hmmm*...Vad hände? Hmmm...bara för att stilla er nyfikenhet så kan jag meddela att han är i säkert förvar nu...och sover.. ;) Jag säger bara "GOOSEFRABA" ;)
Nattens bästa: Patienten som gick in i en dörr och därmed bevisar möjligheten av uppkomst av blåmärken på omöjliga ställen ;)
Nattens bästa: arbetskamraterna
:)
WOW kul att hitta hit!!!
SvaraRaderaBra skrivet. Men att smyga omkring ensam i korridorerna bland alla spöken och råttor låter livsfarligt! Men är det någon som vågar det så är det du syster!
Hahaha...tack Linnéa, jag tar det som en komplimang! Nu är jag här igen och sliter i saltgruvan :)
SvaraRadera